jag kan börja med att säga att jag verkligen ångrar att jag inte jobbar denna helgen, för det första behöver jag pengarna och för det andra har jag inte orken till att sysselsätta mig två dagar.
Eftersom jag alltid går upp så tidigt är det som en inbyggd väckarklocka som visserligen ger mig lite sovmorgon men efter 09.00 är klarvaken.
Gårdagen började jag med ett två timmars långt träningspass. planerna för dagen var att jag skulle börja med ett liknande pass men funderar på att skjuta upp det till imorgon, då jag jobbar till 12 men kan jobba över ett par timmar för att sedan sticka direkt till gymmet.
Frågan är då bara, vad ska jag göra idag?

For the good times and the bad times . .

Det var du och jag, det var du som förnyade alla mina underbara minnen. Nu är du bara borta.
Min Ipod blev tappad i golvet och den fungerade, men det var som ett sista andetag. När jag senare satt på bussen och satte in hörlurarna, tryckte play och det fortfarande var knäpptyst insåg jag det. Nu hoppas jag bara på mirakel. Annars blir det ytterligare en kostnad. För utan en ipod kan jag inte leva.

Dagen började tidigt med ett träningspass och man märker verkligen att nyårslöftena är ny satta, för att vara en lördag klockan 09.00 blev jag minst sagt förvånad när jag möttes av alla dessa människor. snabbt hem för en dusch och sen var det att ge sig iväg för sex timmars jobb. För ovanlighetens skull gick tiden ganska snabbt och vipps satt man på bussen påväg hem. Väl hemma möttes man av en god middag och resten av kvällen har jag tillbringat instängd på mitt rum med sex and the city.

nu är det blivit dags för en dejt med kudden, jobbet väntar nämligen imorgon med.
sov gott!

Sitter just nu och avnjuter en underbar kvällsmat, te och mackor samtidigt som jag funderar på hur min dag varit. Systemet var ur balans i morse när jag dök upp vilket gjorde att jag kom ur dagsrytmen lite och tappade arbetstakten.

Under en av mina pauser kilade jag ner till Sofie som jobbade på triangeln idag och på vägen tillbaka till jobb passerade jag hotel hilton, utanför utgången stog en kille i min ålder, blicken letade efter något. Såg hur en mobil togs upp samtidigt som blicken var klistrad ut mot folkmassan, jag anade en blinddate. Kände nämligen igen mig själv stå utanför just den öppningen och väntade.

När jag sedan kom tillbaka och satte mig för att knapra på de nötter Sofie bjudit på hör jag en märklig konversation, inte alls i stil med dom jag själv brukar föra. Ljuslampor, de där som tänds på morgonen, fågelkvitter och hur verkliga dom verkligen är. Det finns även ett band som man har runt armen som känner av vilken sekund när är i bästa väckningsfas, som ska vara helt fantastisk. Vem lägger ut pengar på det ens?

Igår hade jag min första lediga dag på nästan en vecka och det fanns bara en anledning, ytterliggare en j*vla visdomstand trilskades och vipps så var det dags att ligga ner i stolen med hela nyllet bedövat och bara känna hur hela ansiktet förvrängdes i tandläkarens hårda nävar. Fyra och en halv minut senare var helvetet ute och kinden hängde.

Med tanke på den smärta jag lidit av innan är mängden mat jag stoppat i mig otroligt begränsad för att inte tala om efter. Jag kan inte öppna munnen, får knappt in ett finger i munnen och är det något ätbart som ska in är det vilja, våld och vaccelin tekniken som gäller.
Som plåster på såret så satt jag och pratade med min bror, när hans ansiktsuttryck skrynklar ihop sig och han vänder ansiktet från mig, "vaad?" frågar jag. "Din andedräkt är hemst". Jag fick ett träsktroll på näthinnan och en flashback av den "gamla goda tiden".
Inne på toaletten med tandborsten i högsta hugg var jag en minut senare och nu mera alltid utrustad med tuggummi.

jag är fortfarande i chock, jag kan inte förstå det men mamma och pappa var inte förvånade, de berättade att de finns överallt. Jag har mig en misstanke, kände blickarna, såg dregglet i mungipan, samtidigt som han berättarde om hur han bara åt två bananer till lunch. För er som inte förstått hit än tills så blev jag bestulen på min matlåda, på jobbet. Otroligt.

Jag undrar förfarande vem som fick njuta av min underbara tonfiskröra, eller rent av slängde den för att dom undra "va fan är detta"