Det är en aningen bitter, trött och gnällig (som ett barn) Karin som knappar på tangenterna. Jag har verkligen haft en helt underbar dag, min kära Malin har nämligen fyllt år och det har firats ordentligt. Pannkaksfrukost, shoppingrunda och lunch på stan innan det bjöds på kalas.
Trots detta känner jag nu hur det kryper i hela kroppen (säkerligen tröttheten som talar). Irritation uppstår över minsta lilla och till stor del över icke fungerande teknik. Uppdaterade ett par appar härom dagen och de flesta har sedan dess inte fungerat som de ska. För att inte tala om min mobil som jag ser fler brister än fördelar med för tillfället. hade det inte varit för att jag har en månad kvar innan jag får lösa ut en ny hade jag dragit den i marken av ren frustration.


Fick ett meddelande av Linn via viber idag. Det var bilder hon hittat från vår tid i Barcelona. Tänk vad konstigt att två människor, 60 mil ifrån varandra kan dela samma tanke, samtidigt.
Vi sa att det hade varit så himla kul med en vecka (jag skulle tippa på två för att hinna med allt) där nästa sommar, då är det fem år sedan.

Inget uppmuntrande inlägg men jag var tvungen att få kräka av mig innan jag nu ska få mina timmars skönhetssömn. imorgon ska jag vakna som en ny människa med en annan syn på tillvaron, det kunde varit tusen gånger värre.