Ber om utsäkt för den dåliga uppdatertingen.

Morgonen började lugnt med uppgång klockan 11, en dusch och sedan med en frukost innan jag packade ihop det sista, vi hade beslutat oss för att ta tåget till fygplatsen 14.35. När klockan är 14.15 står vi fortfarande nedanför vår lägenhet och tar ut pengar. Det blir till att lägga benen på ryggen med våra tjugo kilos väskor efter oss, varsin datorväska och ett handbagage. När vi kommer fram till stationen var det ungefär 2 minuter till tåget skulle anlända. Vi tryckte varsin biljett och sen sprang vi ner för rulltrappan ut på perongen. Vi hann. Där stog vi två med varsin enorm packning och svetten droppade, mitt ansikte hade en touch of red.
Framme på flygplatsen var det tll att gå med raska steg mot incheckningen, armen krampade och svetten fortsatte att rinna.
2,5kg i övervikt, 2,5 kilo tack vare Linns medköpta Cava. Men som tur slapp jag båda att lägga mig med väskan på golvet och ränsa ut två kilo eller att betala. Vi fick biljetterna och skulle nu ta oss genom säkerhetskontrollen och sedan till gate 38. När vi hittar gate 38 känner vi båda lättnaden och pustar ....*suuup*... "Linn vi ska inte till Ibiza!?" Paniken slåt oss "Vi har kommit till fel gate" Efter att ha yrat runt en stund och frågat oss fram visar det sig att vi var på rätt ställe och när vi kommer tillbaka står det "COBENHAVN".

På planet somnar både jag och Linn och när det är en timme kvar säger Linn "Karin, jag är så hungrig, får jag inte mat snart vill jag inte vara kvar här" jag ger henne en blick "jau, du har ju inte så mycket till val" Linn tar snabbt fram tidningen med matlistan, "vill du beställa ett toblerone till mig?"

När vi äntligen landat och fått vårt bagage möts jag av ett bekant ansikte närmare bestämt Linda. Detta hade vi dock kommit överrens om och jag var så glad över att se henne efter dessa två och en halv månad sen jag tillbringat 1000-tals mil bort. Efter att kommit över bron skilldes vi från Linn som nu fått sällskap av sin mor och bror.
Vi lastade in oss i skrutten och brummade iväg, mycket bra chafför jag fick åka med. Första stoppet blev på sushirestaurangen men efter besvikelsen över att den stängt bestämde vi oss för att pizzerian fick bli nästa.

Jag blev lämnad utanför huset och traskar in, plingar på och min bror öppnar med ett leende på läpparna, snart var hela familjen samlad och kramarna delades ut en efter en.
När man kommer hem efter att ha varit hemifrån sålänge uppskattar man verkligen vardagen man levt i innan så det första jag sa när jag kom in i köket var "vad fint vi har det".
Det blev mycket prat och visning av alla mina saker som var nyinköpta.
Nu är jag väldigt osäker på om jag ska starta en film eller bara lägga mig och sova ut. Imorgon väntar nämligen en dag med pappa, ska passa på att umgås lite med honom när han ändå är ledig.

Sov gott allihopa!