here I go again on my own . .

kanske inte, men ibland känns det verkligen så.

Min dröm (som alla andras) är väl att ha en pojkvän för alltid, men ändå går jag alltid in med inställningen att det inte kommer hålla någon längre tid, att jag aldrig kommer ha honom i mer än några månader.
Och jag måste verkligen fråga alla mina vänner som varit tillsammans med en och samma kille i 1-3 år, jag undrar verkligen hur ni bär er åt, hur ni orkar. Jag tröttnar efter bara ett litet tag. Det är kanske jag som är för sällskaps sjuk, jag som bygger upp förhoppningar och en dröm om hur allt ska se ut och hur underbart allt ska vara och att jag blir less på det när det inte uppfylls.

Just nu så känns det som att jag och min pojkvän landat i något konstigt mellanting, 
jag känner inte den här pirriga känslan (och tänker knappt på honom) som man efter ett par månader fortfarande ska eller ja,brukar känna.
Vi träffas inte mer än en gång i veckan, vilket vissa kanske tycker är något helt normalt, 
men för mig som är van vid att träffas oftare fungerar det inte riktigt. 
Nu har det snarare blivit så att jag tröttnat på att fråga om han har tid att ses (eftersom att jag alltid blir så besviken när han inte kan) och när han frågar är det inte direkt så att jag känner för att ses. Jag är ändå bara sur och irriterad när vi ses (känns det som). 

Varje gång klockan visar 11:11 eller 22:22 så blundar jag och önskar att allt ska vara som innan, vi kunde ses flera dagar i veckan och vi löste det för att båda två ville verkligen träffas, så fort det var något som inte var riktigt bra gjorde man vad som helst för att allt skulle bli bra igen. och det känner jag inte att jag skulle göra i dagens situation.

Vi var på något vis så rädda om varandra och ville inte förlora det vi hade, idag känner man att det finns ändå där, det gör inget om jag inte träffar henne idag, hon finns där när jag vill träffa henne ändå. Och det är just det jag inte klarar av, och antagligen det som kommer göra att det tar slut förr eller senare. Omtanken finns inte som innan, då jag svävade på rosa små puffiga moln och berättade hur snäll och omtänksam han var.  


kollade runt bland mina sparade inlägg och titta vad jag hittade, detta skrev jag för ungefär en månad sen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0