För snart fyra månader sedan lämnade jag med glädje boet. Efter lång tid på hemnet hittade jag det perfekt lilla boende för mig och lyckades dessutom buda hem det.
Det blev till att packa lådorna för att två veckor efter visningen ta emot nyckeln och börja inreda mitt första egna hem. Absolut inget man lyckas med över en natt, något jag fortfarande pysslar med.
Jag har under de senaste åren samlat på mig en hel del, mycket som är en bra början men som jag så småning om kommer byta ut. 


Då en av killarna på samma våning bidragit med fest varje helg börjar mitt tålamod ta slut. I fredags vred jag mig i ilska när jag gång på gång fick höra hur hans dörr gick igen med en fruktansvärd smäll. Att knacka på och be dem stänga dörren lite försiktigare fanns absolut inte att tänka på, för vem vill vara den gnälliga grannen på endast 22 år. Inte jag!

Det var med glädje jag igår såg flyttbilen stå på gatan och se lägenheten tömmas på pinaler. Nu hoppas jag på att få sova i lugn och ro på helgerna och tycker redan synd om deras nya grannar.