whitsundays - man kanner att man lever

Hej pa er!

Nu tankte jag ge er en kort uppdatering om vad mina senaste dagar. Fredagkvallen var planerad som hemmakvall men linn hade partyfeelings och ville ha sallskap sa det var bara att dra pa partyblastan och sorpla baginbox. Vi borjade pa beaches men drog oss snabbt vidare till mama afrika, pa vagen lyckades vi hitta tva trelleborgskandisar och bli av med en linn&gurra. men hade jag kommit sa langt kunde jag inte vanda pa klacken och ga hem och lagga mig, in skulle jag trots linn svek, eller hon hade snarare tagit sig en liten tur for helt plotsligt stog hon mitt framfor ogonen pa mig och drog upp mig pa dansgolvet till var australienlat.





Lordagen madde man lite battre an fortjanat vilket man tackar for med tanke pa att vi skulle checka ut klockan 10. Vi smallde ett par timmar i stan innan vi klockan fyra gick ombord pa "samurai", borjan pa var helvetesresa. Forsta dagen borjade med att vi tre som var mest sjosjuka placerades i foren pa denna sportsegelbat, efter cirka tio minuter akte seglena upp, vilket innebar att baten ligger pa sidan och det drojde inte lang tid innan vi var plaskblota, handerna krampade och vi viste inte om vi skulle skratta eller grata. nar man efter tva timmar blev hamtad var man iskall och talamodet for nagra skamt var slut nar jag blev erbjuden en gulregnrock och dom bad mig satta mig dar fram igen.
Var grupp bestog av sammanlagt tolv svenskar, en stackars tysk (som blev anklagad for att ha kissat i sangen), en engelsk tjej, en mamma med sina ouppforstrade tonarspojkar och tva odragliga, dryga och allmant ackliga engelskman som var fulla i princip 24/7 och sa sjalvklart besattningen som bestog av fyra man och en fotograf fran wickedtravel.

Dag tva borjade med en lika blot segling ut till en av oarna, vi gick i land och val nere pa stranden borja det regna sa mycket sa det kandes som hagel, som tur slappte det snabbt och vi kunde fortsatta var utflykt. Tillbaka pa baten var det dags for lunch, som var slut nar vi kom tillbaka. kvallen avslutade vi i en vik dar vi fick chansen att snorkla och dyka. Det finns tva saker jag hatar, leka lekar och sjunga och konstigt nog var det det vi skulle gora resten av kvallen.
lattnaden over att veta att det var den sista dagen nar vi vaknade var stor. vi borjade med att snorkla och sedan var det en tre timmars segling som stog pa schemat, men efter bara fem minuter borjade det regna och inte lite, aven detta var i stil med hagel och som tur fanns det regnrockar men inte tillrackligt manga och ner i hytten fick man da rakt inte ga for da kom man inte upp igen.
nar vi kom i land forklarade malin denna resa som de varsta dagarna i hennes liv och aven att hon aldrig nagonsin kommer satta sin fot pa en bat igen, inte frivilligt iallafall.

nagot jag verkligen funderar over ar hur jag ens kunde ga med pa det fran borjan, jag som ar enormt sjosjuk och som hatar, hatar havet. detta morka hemska som man inte har en aning om vad som doljer sig i.


















Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0