Igår hade jag min första lediga dag på nästan en vecka och det fanns bara en anledning, ytterliggare en j*vla visdomstand trilskades och vipps så var det dags att ligga ner i stolen med hela nyllet bedövat och bara känna hur hela ansiktet förvrängdes i tandläkarens hårda nävar. Fyra och en halv minut senare var helvetet ute och kinden hängde.

Med tanke på den smärta jag lidit av innan är mängden mat jag stoppat i mig otroligt begränsad för att inte tala om efter. Jag kan inte öppna munnen, får knappt in ett finger i munnen och är det något ätbart som ska in är det vilja, våld och vaccelin tekniken som gäller.
Som plåster på såret så satt jag och pratade med min bror, när hans ansiktsuttryck skrynklar ihop sig och han vänder ansiktet från mig, "vaad?" frågar jag. "Din andedräkt är hemst". Jag fick ett träsktroll på näthinnan och en flashback av den "gamla goda tiden".
Inne på toaletten med tandborsten i högsta hugg var jag en minut senare och nu mera alltid utrustad med tuggummi.