Kvällen till ära blev istället för utekväll en Barcakväll. Matchen började 22.00 och Barcelona mötte Espanyol. Jessica och jag var mycket tveksamma till om vi skulle se denna matchen. Vi hade inga biljetter och 20.45 låg Jessica fortfarande och sov.
När det var tjugo minuter till matchen började bestämmde vi oss för att vi absolut inte kunde missa den, det var ju trots allt sista derbyt som spelades på Olimpica, vi rusade iväg till metron, sprang alla hundra trappsteg upp till monjuic, väl framme för att köpa biljetterna rann svetten. Platserna vi fick var mitt i Espanyol hejarklacken, motståndra laget. I halvlek leder Espanyol med 1-0, men när Barcelona kommer ut på planen efter en kvarts taktik stråla dom bara hopp, vilket visade sig ge resultat, dom hade bollen till 95% och på rätt sida av planen. Efter många hörnor och lite för höga skott var det dags för 1-1 målet.
Mitt i allt kastar barca fansen bengaliska eldar och det var då det hela började. Espanyolfansen börjar skrika "puta Barcelona" och där sitter jag och Jessica med varsitt hjärta som brinner för Barcelona FC och vi kan inte visa det, Jessica som sitter med en synlig barcatröja knäpper fort sin tjocktröja hon har ovanpå, vi satt och skakade av rädsla. Precis innan tiden är slut blir det straff för barcelona och Messi sätter den, så det blev 2-1. Där sprack det, vi kunde inte längre dölja vår glädje och vart vi än vände oss fick vi hatblickar. "vi ses där ute" - säger en 55+ kärring till oss, men när vi kom ut var där inte tant som vänta, men liv var det. Alla gick runt och skrek. Polisen låg i farozonen, efter dom flög flaskor, stenar och allt dom fick tag på. Telefonkioser och soptunnor förstördes. Det skreks även massa ord efter oss även att vi döljt barcatröjan noggrant.










Men vad jag är glad att vi stack dit, detta hade jag inte kunnat missa.