Imorse fick jag ett sms av Linn där hon frågade om jag var laddad för utgång och självklart är jag det men eftersom jag jobbar imorgon och det står 50års middag på schemat var jag tvungen att tacka nej, kanske bara bra med tanke på linns alkoholvanor, en dags ledigt skadar inte.
Som jag berättat för er innan så är det Falsterboveckan vilket innebär att vårt underbara, nerbrända uteställe vid namn "strandbaden" får en ersättare och återfår liv. Detta ställe har jag många minnen och minneslucker från, både underbara och händelserika.

Denna kväll har jag tillbringat på 50års middag hos en släkting som bor i Falsterbo och på vägen hem var jag bara tvungen att kör förbi och kolla läget, men det var fruktansvärt dumt gjort utan mig. Detta väckte känslor som just somnat för kvällen. Att åskåda detta på avstånd, att inte kunna delta, vilket jag helst av allt velat göra, just nu känner jag bara djup smärta. Det blev inte bättre av att mötas utav en tjej som hänger över att staket med fingrarna i halsen, i desperat försök att få upp det som skapa snedsteget. låter dumt att "längta" efter det men när man sitter som nykter förare på väg hem till sängen för att nästa morgon gå upp tidigt för att jobba, när det ända man tänker på är utgång. Då "längtar" man.

Jag får helt enkelt trösta mig med att jag har ett par nätters klubbande framför mig, och som det ser ut nu kanske det blir redan imorgon.

Nu väntar skönhetssömnen, sov gott!