Trots en orolig natt lyckades jag komma upp när klockan igår ringde klockan sex. Det blev en snabb frukost, kastade på mig lite kläder för att ett par minuter senare ta klivet ut genom dörren och där mötas av en otrolig kyla, vintern. tog stålhingsten och började trampa. Efter ca etthundra meter insåg jag att jag glömt det viktigaste....vantarna. Väl framme hos mormor och morfar hade mina fingrar förvandlats till ett 10-pack genomfrysta prinskorvar.
Mitt ärende där var att hämta bilen som skulle ta mig till trelleborg och dagens timmar av arbete. Det första jag möts av är frosttäckta fönster. För att underlätta tänkte jag starta bilen och sätta på högsta värme på fläkten. Får jag igång bilhelvetet tror ni? Bilen har rattlås vilket gör att man inte kan vrida om nyckeln som vanligt. Stressen börjar smyga sig på och efter mycket trickande får jag igång den. Var är fönsterskrapan? Var nästa tanke. Min första tanke var självklart i facket på förarens dörr men vid första anblick så nej. En genomgång senare var jag tvungen att titta i dörrfacket igen och självklart var det där, halvt gömd. Klockan var nu betydligt mer än var jag räknat med och jag tror jag slog rekord i snabbast rutskrapning, vilket resulterade i att jag var i tid till jobb.
Men tro inte att detta var det enda bilproblemet jag stötte på under denna dag, på jobb var dom snälla nog att låna mig en bil på första rundan. Jag hade ca 25min dötid, tog mig bort till netto, som självklart var stängt. Körde tillbaka och satt kvar där, lite musik. Tänkte ta mig en liten sväng och då startar fanskapet inte, det enda livstecken jag får är ett hostande ljud, panik. Gör mitt ärende och när jag kommer tillbaka har den samlat krafter och startar på första försöket.

Vaknade väl utvilad imorse och har under dagen lyckats städa mitt rum. Nu njuter jag bara av den underbara musik som dånar ut högtalarna, ljusen som är tända i rummet och av den lediga tiden.
Kvällen tillbringas tillsammans med nära och kära, middag och bowling.

Helgen blev inte alls som planerat. Hade precis avslutat mitt arbetspass i malmö, klockan var 13.00 och jag skulle dra mig mot centralen för att möta upp kusinvitamin för en sväng på det nya ikea. Mobilen ringde och sedan var helgens alla planer som bortblåsta, jag skulle hoppa in och jobba. Förutom jobb bjöd helgen på mysiga filmkvällar och en ruskig försovning.
Tillbringade söndagförmiddagen med vänner, Linn skulle på hundkurs och ville gärna ha lite sällskap men när känseln i tårna började förvinna bestämde vi oss för att röra på oss. På väg till bilen hittar jag ett sådant plastband som brukar sitta runt paket.
- pojkar, dessa banden är livsfarliga, trampar man på dessa kan man fälla sig själv (visar)
Ett tu tre så ligger Karin raklång på marken och precis som hon berättade lyckades hon fälla sig själv. Men lite roligt var det allt, kan fortfarande skratta åt det.

listan på saker Karin vill göra nu är mil lång. Den saken som stör mig mest för tillfället är att jag inte köpte biljetter av micke när han berätta att han sålde. I morgon spelar David Guetta på slagt och det är ca 5000 pers som ska dit. Så fort jag starta musiken började jag känna suget efter att få vara en av dom 5000 personerna som är där imorgon. Biljetterna är slutsålda och de få biljetter som finns kvar på blocket vågar jag inte köpa, tänk så skulle det vara en falsk. Nu håller jag tummarna för att Nikki ska hitta varsin biljett till oss.

Då var det åter söndag, ytterliggare en vecka har passerat. För ett år sedan hade jag nu min sisa planerade kväll i sverige innan jag skulle flyga tillbaka till ett händelserikt barcelona, där vi fortfarande kunde ligga i cituadella parken i bara linne och känna solen mot vår bara hud.

Jag har kommit in i en period, det går inte en dag utan att jag tänker tillbaka på tiden i barcelona. På de kvällar vi tillbringade med utbildarna, stranden, utekvällarna, alla kvällar man spenderade hemma med "sex and the city" maraton eller de mornar man kom hem stapplade klockan sju på morgonen, som den morgonen jag och linn blev överraskade av tre chipspåsar utanför hissdörren. Surprise!
Ett minne som är otroligt starkt är när jag, Linn och Nanna hade jobbat morgon och när klockan var 14.15 och vi slutade bestämmde vi oss för att ta oss upp på tibidabo, vi tog en lång promenad oss som alltid med dessa donnor blev det photosession. Väl nere vandra vi runt i en underbart mysigt område och hittades oss en tapasrestaurang, vi gick runt i de små gränderna som var upplysta av allt julpynt. Vi besöker en frisör där jag förvandlas till brunett.

Det känns som om jag stått och tampat på samma ställe en långre tid, framtiden har varit som ett frågetecken för mig. Idag slog tanken mig att söka utbildning för att till våren sitta i skolbänken igen men detta är en tanke jag länge slagit ifrån mig då jag absolut inte vet vad jag vill arbeta med de kommande fyrtio åren, varför skulle jag veta det tre timmar innan det är försent att ansöka?

Har börjat planera hur vintern och våren ska se ut, dock inte jag delar med mig av ännu.

Nu är det snart dags att sova då jag börjar tidigt imorgon, slutar redan klockan 17.00 och sedan är det helg för mig!

Sitter i min säng och lyssnar på musik, ute blåser det otroligt mycket men solen skiner. Funderar på att bulta på mig och ta mig en promenad. Kanske traska bort till bageriet för att köpa en kanelsnäcka, det är ju faktiskt kanalbullensdag idag.
Helgen har rullar på, den startade i fredags med företagsfest, kräftskiva på båten. Gårdagen mådde man väl som förtjänat och sedan blev det skräpmat och film med Linn och Kim.
Ikväll blir det tapaskväll och kanske en film med nära och kära.